Velkomst
af Ragnar Arnalds på Nordisk Folkriksdag 2006 i Island
På vägnar av de
organisationer som har tagit initativet til Nordisk Folkriksdag i
Island, Heimssyn och Frit Norden i Danmark, Norge og Sverige, bjuder
jag alla deltagere velkomna.
Heimssyn arbetar inte på samma
grundlag som Frit Norden. Men våra mål er lika. Vi vil
styrka det nordiska samarbete och stå i mot att det vissnar
i skuggan av EU.
Heimssyn er en tvärpolitisk
rörelse som lægger vikt ved Islands
sälvstændighed i Evropasaken og representerer hela det
politiske spektrum.
Vi frukter att Islands medlemskap i
EU vil isolera oss från direkta ökonomiska kontakter med
nationer i andra världsdelar.
Låt mig ta et exempel: Med
jämna mellanrum gör vi fiskeriavtaler med Färöarna
om fiskeriet i varandras sjöterritorium. Om vi var i EU ville det
bli EU’s kommisjon som förhandlade på vägnar av oss.
Vi har den äran i kväll att
Islands fiskeriminister, Einar K. Gudfinnsson, är här med oss
och berättar säkert mera om den sida av saken.
Annat exempel: I sommar har
isländska og kinesiska ämbetsmän förberedad en
handelskontrakt mellan Kina och Island.
Kina önskar inte,
åtminstone inte nu för tiden, att göra en kontrakt av
det slag med EU. Därför ser det ut till att kontrakten blir
den första som Kina gör med et evropeiskt land.
Handelskontrakt mellan Island og Kina
ville ha varit otänkbar om Island var i EU. När en stat
tilträder EU mister den rätten til att göra fiskeri- og
handelskontrakter med andra länder.
Blant annat därför är
det så viktigt för Island att stå utanför EU’s
tullmurar och kunna handla fritt i vest och öst och syd.
Ved förberedelse av programmet
för Folkriksdagen har vi beslutat att blanda samman livlig debatt
och en halvdags rundresa för att ge våre gäster
från det övriga Norden et inblik i det historiske,
kulturelle og vulkaniske Island i nutid og förtid.
En självständig republik
med 300 tusen invånare tycker många ute i den stora
världen är en kuriositet och framkallar ofta
frågetecken.
Varför blev Island en
självständig stat?
Den stora klyftan, Almannagjá
på Thingvellir, hvor Islands fristat og republik blev grundlagt i
år 930 og Altinget hållt sina möten vart sommar i en
uka i nästan 900 år, bildar en del av bakgrunden för
svaret till denna frågan.
I vår sagalitteratur från
11, 12 og 1300 tallet finns hundratals skildringar av parlamentsarbetet
og parlamentsdebatter från tiden när Island var en republik.
Därför kan man säga att vår litteratur är en
viktig del av svaret.
När jag säger en republik
menar jag inte en demokrati. Fristaten var et oligarki, präglat av
hövdingar, men med en samstämmig lagstiftning og var den
enasta stat i Europa som inte hadde en kung.
Minnet om den självständiga
fristaten levde i litteraturen. Och sex hundra år senare,
när nya tider uppstod mitt i 1800 tallet, påverkade det
Islands frihetskamp på avgörande sätt.
Därför är det passande
att i morgon, innan vi reser herifrån til Thingvellir, vil en
expert, Armann Jakobsson, redogjöra för oss om Islands
kulturella fortid.
Eventuelt tycker utlandska
gäster på besök att isländsk politik präglas
för mycket av nationella motiv.
Nationalisme är blevet et
skällsord. Men vi måste ha i tanken att det finns två
olika former för nationalisme, en godartad og en ondartad.
Ingen kritiserar att vi elskar
vårt hem eller vår familje. På samma sätt
är det naturligt att elska sitt land, sin nation, sitt språk
og sina förtidsminnen.
En man som inte har aktning för
sig själv är vanligtvis en syk mann - och visa versa. Det
är naturligt och inte negativt på nogot sätt att en
nation har aktning för sig själv.
Men den form för nationalisme,
som visar sig i antipati och förakt för andras ursprung,
andras kultur och religion, är negativ och farlig.
Det är jo en kolossal skillnad
på kärlek och hat. Og faktiskt är det
förvånansvärt att i international debatt kan två
så fundamentalt olika känslor rummas i ett ord, d.v.s. i det
illa beryktade begreppet ”nationalism”.
För min del tycker jag
også tråkigt att höra politiker, journalister och
även moderna historikere blanda samman nationalisme på den
ena sida och självständighetslängtan på den andra
sidan, d. v.s. små nationers trang og vilja till att stå
på egna fötter.
Det förra bygger ofta på
historia och är mera känslobetonad. Det senare bygger
på ökonomiska intresser och argumenter om landets
näringspolitiska särställning i nutiden.
Norden i världen är ett
huvudtema för denna Folkriksdag och söndagseftermiddag hedras
vi med indledninger från Sveriges förutvarande
utanriksminister, Laila Freivalds, och forutvarande president i Island,
Vigdis Finnbogadottir.
Det är sannarligen vårt
hopp att Folkriksdagen i Island kommer att styrka vår önskan
og ideal om tättare samarbete mellan fria och
självständiga nordiska stater som gör det lättara
för dom, till sammans att bidraga till en bättre och
fredligare världen.
Takka!
Jag ger ordet till Steingrimur
Hermannsson. Han är förutvarande ordförande i
Framsoknarflokkurinn och var blant annat fiskeriminister,
utanriksminister og i lang tid statsminister i Island.