Velkomst af Ragnar Arnalds på Nordisk Folkriksdag 2006 i Island

På vägnar av de organisationer som har tagit initativet til Nordisk Folkriksdag i Island, Heimssyn och Frit Norden i Danmark, Norge og Sverige, bjuder jag alla deltagere velkomna.

Heimssyn arbetar inte på samma grundlag som Frit Norden. Men våra mål er lika. Vi vil styrka det nordiska samarbete  och stå i mot att det vissnar i skuggan av EU.

Heimssyn er en tvärpolitisk rörelse som lægger vikt ved Islands sälvstændighed i Evropasaken og representerer hela det politiske spektrum.

Vi frukter att Islands medlemskap i EU vil isolera oss från direkta ökonomiska kontakter med nationer i andra världsdelar.

Låt mig ta et exempel: Med jämna mellanrum gör vi fiskeriavtaler med Färöarna om fiskeriet i varandras sjöterritorium. Om vi var i EU ville det bli EU’s kommisjon som förhandlade på vägnar av oss.

Vi har den äran i kväll att Islands fiskeriminister, Einar K. Gudfinnsson, är här med oss och berättar säkert mera om den sida av saken.

Annat exempel: I sommar har isländska og kinesiska ämbetsmän förberedad en handelskontrakt mellan Kina och Island.
Kina önskar inte, åtminstone inte nu för tiden, att göra en kontrakt av det slag med EU. Därför ser det ut till att kontrakten blir den första som Kina gör med et evropeiskt land.

Handelskontrakt mellan Island og Kina ville ha varit otänkbar om Island var i EU. När en stat tilträder EU mister den rätten til att göra fiskeri- og handelskontrakter med andra länder.
Blant annat därför är det så viktigt för Island att stå utanför EU’s tullmurar och kunna handla fritt i vest och öst och syd.

Ved förberedelse av programmet för Folkriksdagen har vi beslutat att blanda samman livlig debatt och en halvdags rundresa för att ge våre gäster från det övriga Norden et inblik i det historiske, kulturelle og vulkaniske Island i nutid og förtid.

En självständig republik med 300 tusen invånare tycker många ute i den stora världen är en kuriositet och framkallar ofta frågetecken.

Varför blev Island en självständig stat?
Den stora klyftan, Almannagjá på Thingvellir, hvor Islands fristat og republik blev grundlagt i år 930 og Altinget hållt sina möten vart sommar i en uka i nästan 900 år, bildar en del av bakgrunden för svaret till denna frågan.

I vår sagalitteratur från 11, 12 og 1300 tallet finns hundratals skildringar av parlamentsarbetet og parlamentsdebatter från tiden när Island var en republik. Därför kan man säga att vår litteratur är en viktig del av svaret.

När jag säger en republik menar jag inte en demokrati. Fristaten var et oligarki, präglat av hövdingar, men med en samstämmig lagstiftning og var den enasta stat i Europa som inte hadde en kung.

Minnet om den självständiga fristaten levde i litteraturen. Och sex hundra år senare, när nya tider uppstod mitt i 1800 tallet, påverkade det Islands frihetskamp på avgörande sätt.
Därför är det passande att i morgon, innan vi reser herifrån til Thingvellir, vil en expert, Armann Jakobsson, redogjöra för oss om Islands kulturella fortid.

Eventuelt tycker utlandska gäster på besök att isländsk politik präglas för mycket av nationella motiv.
Nationalisme är blevet et skällsord. Men vi måste ha i tanken att det finns två olika former för nationalisme, en godartad og en ondartad.

Ingen kritiserar att vi elskar vårt hem eller vår familje. På samma sätt är det naturligt att elska sitt land, sin nation, sitt språk og sina förtidsminnen.

En man som inte har aktning för sig själv är vanligtvis en syk mann - och visa versa. Det är naturligt och inte negativt på nogot sätt att en nation har aktning för sig själv.

Men den form för nationalisme, som visar sig i antipati och förakt för andras ursprung, andras kultur och religion, är negativ och farlig.

Det är jo en kolossal skillnad på kärlek och hat. Og faktiskt är det förvånansvärt att i international debatt kan två så fundamentalt olika känslor rummas i ett ord, d.v.s. i det illa beryktade begreppet ”nationalism”.

För min del tycker jag også tråkigt att höra politiker, journalister och även moderna historikere blanda samman nationalisme på den ena sida och självständighetslängtan på den andra sidan, d. v.s. små nationers trang og vilja till att stå på egna fötter.

Det förra bygger ofta på historia och är mera känslobetonad. Det senare bygger på ökonomiska intresser och argumenter om landets näringspolitiska särställning i nutiden.

Norden i världen är ett huvudtema för denna Folkriksdag och söndagseftermiddag hedras vi med indledninger från Sveriges förutvarande utanriksminister, Laila Freivalds, och forutvarande president i Island, Vigdis Finnbogadottir.

Det är sannarligen vårt hopp att Folkriksdagen i Island kommer att styrka vår önskan og ideal om tättare samarbete mellan fria och självständiga nordiska stater som gör det lättara för dom, till sammans att bidraga till en bättre och fredligare världen.

Takka!



Jag ger ordet till Steingrimur Hermannsson. Han är förutvarande ordförande i Framsoknarflokkurinn och var blant annat fiskeriminister, utanriksminister og i lang tid statsminister i Island.