Kommentar (fra forsiden) |
Irland röstade nej - hur påverkar det oss? Så har irländarna sagt sitt om det nya EU-fördraget. En majoritet av de irländska väljarna röstade nej. Det var emellertid inte första gången som ett land röstade nej till en ny EU-konstitution; redan under 2005 röstade såväl de franska som holländska väljarna nej. Samma reaktioner som för tre år sedan Reaktionen från etablissemanget idag följer ungefär samma mönster som för tre år sedan; först ett chock-tillstånd med total tystnad, sedan mindre artiklar om att nej:et egentligen inte var något nej och - något senare - konkreta förslag om hur EU skulle kunna köra över väljarna även den här gången. Redan på lördagen publicerades en intervju med EU-kommissionären Margot Wallström (ansvarig för kommunikationsfrågor inom EU) som snabbt föreslog att ”Det kanske går att utskilja någon separat fråga som går att lösa för Irland” (1). En av medarbetarna i den ständigt lika bittra ledarredaktionen i samma tidning gick steget längre och föreslog att ”Det finns därför mycket som talar för att Lissabon- fördraget ska sättas i sjön och att irländarna får söka en lösning på egen hand” (2). Det faktum att samtliga 27 EU-medlemsländer måste skriva under det nya Lissabon-fördraget är som bortblåst. EU kör över sina väljare igen? Det finns fler förslag från ledande tidningar om hur EU även denna gång borde köra över sina väljare, men uttalandena vittnar samtidigt om att egentligen ingenting alls har hänt under de tre åren sedan Holland och Frankrike röstade nej. Visserligen talades under 2005 om ”en plan” för att förbättra dialogen mellan EU och dess väljare, men inom det området har knappast någonting alls hänt. Vissa kritiker har för övrigt jämfört EU- etablissemangets reaktion med en fotbollsmatch där reglerna ändras under spelets gång. Är EU demokratiskt? Att EU under en lång tid har verkat under toppstyre och där kontakterna mellan EU-politikerna och väljarna har varit dåliga, är väl känt. Men just det kroniskt låga valdeltagandet i EU-valen sedan en lång tid och det faktum att väljarna i flera EU-medlemsländer har röstat nej i diverse EU- frågor borde leda till eftertanke. Men ännu en gång tvingas vi bevittna hur dålig EU- etablissemangets respekt för valresultaten är. Förklaringarna är givetvis flera; EU består snart av en halv miljard invånare och det är i långa loppet knappast rimligt att nuvarande politiska institutioner kan kvarstå. Men våra folkvalda blundar inför dessa uppenbara frågor, samtidigt som demokratin hamnar allt mer i kläm. Vi driver bakvägen in i en superstat, utan att någon ansvarig vill erkänna detta. En gyllene situation för den EU-kritiska sidan Liksom 2005 har en situation uppstått som är ett utomordentligt tillfälle för den EU-kritiska sidan i Skandinavien. Men under 2005 fanns det knappast någon reaktion alls från de EU-kritiska organisationerna, vare sig i Danmark, Norge eller Sverige. Istället infann sig en generande tystnad, såväl inom den EU-vänliga sidan som inom de EU-kritiska rörelserna. Etablissemanget brukar försvara sig med att åtminstone danskarna och svenskarna enligt diverse opinionsundersökningar numera är mycket positiva till EU. Men vad har genomsnittsväljaren i de bägge länderna egentligen att välja mellan i EU- frågan? Knappast någonting alls, då den EU-kritiska sidan i princip har tystnat. Under maj 2008 skrev den norska motståndsrörelsen Nei til EU att ”De nordiske land har mye til felles, og en utvikling av samarbeidet mellom disse landene...vil kunne være svært interessant i tiden framover” och fortsatte: ”En forutsetning for at et slikt samarbeid skal ha betyding, er at de nordiske land evner å stå sammen om å forsvare sine grunnleggende interesser overfor et EU som utvikler seg i en retning som truer selve grunnideen for den nordiske modellen”. Det är glädjande att den norska organisationen Nei til EU talar om att ”...de nordiske land evner å stå sammen om å forsvare sine grunnleggende interesser overfor et EU...” i en tid när EU håller på att omvandlas till en superstat med nästan en halv miljard invånare och där de skandinaviska ländernas inflytande redan idag är försumbart. Än mer glädjande är att styret i Nei til EU även har fastslagit att man vill ”...styrke sitt samarbeid med likesinnede organisasjoner i de nordiske land”. Här finns kanske starten på någonting nytt i vår egen region, kanske ett alternativ till EU! Tomas Larsson, 15 juni 2008
Birkastan, Stockholm ------------------------------------------ (1)= "Separat lösning möjlig för Irland i EU", Dagens Nyheter, 15 juni (2)= "Varning för polsk riksdag", Dagens Nyheter, Ledare, sid 4 |