Nordisk samarbete inom ramen för EU - existerar det

af Ulla Klötzer
 

Inför Maastricht-folkomröstningen i Finland 1994 utgjorde ett av JA-sidans starkaste argument för ett medlemskap de nordiaka värderingarna och den nordiska samhällamodellen. Vi nordbor skulle föra in nya synsätt och nya värderingar i EU; jämställdhet, öppenhet, respekt för miljön, ett starkt konsumentskydd, mänskliga rättigheter, osv. osv.

Men vad har hänt? EU har ingalunda "nordiserats". Istället har åtminstone vi i Finland fått uppleva en hänsynslös anpassning till EU:s centralstyrda, byråkratiska system.

Den kanske allvarligaste och mest hotfulla anpassningen har skett inom medlerna, som kritiklöst stöder Finlands regerings EU-anpassade politik. Amsterdam-avtalet, som ütgör ett klart steg i riktning mot mera federation analyserades aldrig på ett kritiskt sätt i medierna och eftersom ingen folkomröstning ordnades, som ens i någon mån kunde ha stimulerat en kritisk debatt, vet den vanliga finländaren knappast ens att ett sådant avtal existerar. Deetsamma gäller Finlands EMU-medlemskap. Trots att 45.000 namn samlades in för en folkomröstning och trots att gallupparna visade att en klar majoritet av finländarna stödde en folkomröstning godkändes medlemskapet i all tysthet av Finlands riksdag.

Då kritiska röster försökte påminna om att både Danmark och Sverige ämnade stanna utanför EMU viftades argumentet bort med att det kommer att gå dåligt får våra nordiska grannar, och att det bara är en tidsfråga när även de tvingas bli medlemmar i den Monetära Unionen.

Danmarks och Sveriges beslut kommenterades i nedsättande och ironiska ordalag av Finlands politiska elit. Någon vilja att utvärdera grunderna för Danmarks och Sveriges utanförskap fanns inte. Statsminister Paavo Lipponen kommenterade ironiskt Göran Perssons rädsla för folket. Därmed visade han tydligt att han struntar fullständigt i en fungerande demokrati. Inte heller gjordes det någon djupare analys av vad ett EMUmedlemskap skulle innebära för Finlands nordiska, rätt jämställda samhällsskick.

Idag är det helt klart att anpassningen till EMU-kriterierna har ökat klyftan mellan rika och fattiga. Den offentliga sektorn, främst sjukvård och skolor, lider av de nedskärningar som görs på den gemensamma valutans villkor. Sambandet mellan nedskärningarna och EMU:n lyfts dock inte fram i medierna. För det nordiska samarbetet har EU-medlemskapet definitivt varit en skiljeväg och Finland utgör i detta sammanhang den svaga länken.

Våra politiker försöker inte ens lyfta fram den nordiska värdena längre. Tvärtom förlöjligar våra politiker "de mjuka svenskarna" och de "oppositionella danskarna" som ända inte kan uträtta någonting utan bara upplevs som bråkmakare inom EU. Finländarna däremot framhävs av våra politiker och medier som samarbetsvilliga och uppskattade av alla. Detta upplevs verkligen i en del kretsar i Finland som något positivt, eftersom manga finländare, delvis av historiska skäl, gärna vill uppleva sig som förmer än svenskarna. Man vill putsa av sig stämpeln som "lilla kusinen från landet". Danskarna har man i och för sig inget emot, men Danmark är för litet för att imponera på finländarna. Nu vill man frottera sig med de stora pojkarna och göra världspolitik. - Världspolitik helt på EU:s villkor!

Finlands röst gällande säkerhetspolitik, miljöfrågor, konsumentskyddefrågor, öppenhetsfrågor, etc har tystnat, Nu talar vi med EU:s röst.

Någon nordisk samarbetsvilja existerar inte. Man kunde förstås spekulera i om läget är sådant just nu för att Finland innehar EU:s ordförandeskap. Dessvärre är det nog ytterst sannolikt att Finlands linje inte förändras när ordförandeskapet upphör i december. Våra politiker har fått smaken på att leka herrar ute i stora världen och det behövs nog några ytterst härda smällar eller ett mirakulöst utbyte av de ledande politikerna innan en förändring kommer till stånd.

I den här situationen kommer det att krävas ett oerhört strongt arbete för att i Finland kunna driva frågan om anordnandet av en folkomröstning om resultatet av den regeringskonferens som kommer att utlysas vid EU:s toppkonferens i Helsingfors i december.

Våra politiker har distansierat sig från den nordiska demokratin och kommer att göra sitt yttersta för att förhindra en folkomröstning.

Desto viktigare är det därför för oss inom folkrörelserna att effektivera och intensifiera vårt nordiska samarbete och påvisa att vår samhällsmodell är värd att kämpa för.

Det är tragiskt att uppleva den gravlika tystnad som utbredde sig över Norden under Kosovo-kriget. Ingen kritik från politiker-håll beträffande användandet av "depleted uranium"-bomber. Ingen kritik beträffande den totalt ojämställda förhandlingstaktik som användes. Ingen kritik av det sätt på vilket flyktingströmmarna riktades till länder som inte hade några som helst förutsättningar att ta hand om dem. - Men Nordens röst får inte tystna. Den har gett många som kämpar för jämställdhet, rättvisa, miljö- och fredsfrågor runt om i världen inspiration att arbeta vidare.

Våra regeringar har valt att underkasta sig EU:s röst men i det långa loppet har de inte folkets stöd. Nu när politikerna har tystnat är det vår - folkrörelsernas - uppgift att hålla debatten och kritiken vid liv - att igen höja den nordiska rösten både på hemmaplan och ute i världen.
 

Ulla Klötzer er ordförande for Alternativ till EU, Finland.