Får man tänka kritiskt om EU?

af Tove Larsson

Att undervisning bör vara mångfacetterad och uppmuntra till kritiskt tänkande är vi nog alla ense om. Att elever bör undervisas i frågor om EU och EMU är vi nog också ense om. Men att riktlinjerna för denna undervisning kommer direkt från Bryssel, och därmed mycket subjektiva, är helt oacceptabla! Där sprids planer på hur euro- acceptansen skall spridas och hur skolan skall vara en av de centrala punkterna för propagandaspridning.

Barnen skall informeras om fördelarna med den nya valutan och glädjen i att få vara EU-medborgare, och därefter springa hem och omvända sina skeptiska och trögtänkta föräldrar.

Följande citat, som är hämtat ur "Report of the Expert Working Group Euro-Education" (Bryssel, 29 januari, 1998) är förslag från en grupp tillsatt av EU-kommisionen för att utreda spridning av euro-information.

Receptiv målgrupp

"Målgruppen, det vill säga unga människor i skolåldern, är invånare som är väldigt receptiva och som kan agera budbärare och förmedla information till hemmet, bland familj och vänner." "Föräldrarna är medvetna om eurons oundviklighet, men de flesta fruktar att inte klara av de praktiska svårigheterna som konsumenter." Detta är en förolämpning!

"Unga människor i skolåldern har en enorm assimilationsförmåga; de är framtidens aktiva medborgare. Därför är det nödvändigt att deras första intryck av Europa är positivt och så tydligt och enkelt som möjligt." Med andra ord är det nödvändigt att undanhålla barnen eventuell negativ information.

"Att informationen skall spridas i skolan måste poängteras. Den får ej bli behandlad som publicitet och/eller teknokrati, utan hanteras som en riktig lektion i skolmiljö." Lärarens ord är sanning.

Skall man då inte upplysa barnen om de negativa följder som ett införande av gemensam valuta innebär? Skall man inte upplysa dem om hur ett lands valuta fungerar som ett verktyg för att dämpa ekonomiska chocker och hur detta blir omöjligt då en gemensam valuta knyter ihop länder med olika intressen och förutsättningar? Skall man inte upplysa dem om att vård, skola och omsorg är lågprioriterade utgiftsområden då EU bestämmer att man måste sänka budgetunderskottet? Och så vidare.

Vad gör man som lärare om man är emot EU men tvingas undanhålla viktig information för sina elever och istället rita glada, blå flaggor med gula stjärnor på samtidigt som man övar på Beethovens nia inför skolavslutningen?

Bragt som kommentar i Gävle Posten 17. oktober, 1999. Aftrykkes og videreformidles med forfatterens godkendelse.

(Dec. 1999)